«Egot är en pipande fågel,

låter som en stor jävla örn, uppträder som en rädd liten kanariefågel. (…) Egot tror att man är liten och utsatt och därför måste styra upp saker och ting. Ta kontroll i en motsträvig värld. Egot är en fågel som inte litar på sina egna vingar och därför börjar fundera på att köpa flygplan.» så skriver Bob Hansson i boken Kärlek, hur fan gör man. Bob Hansson frågar dom som vet. p.260.

Bob Hansson intervjuar bland andra förre ärkebiskopen KG Hammar och Tomas Di Leva.

Jag nickar igenkännande till det jag upplever som en träffsäker beskrivning av «egot». Men undrar samtidigt om det finns andra varianter av egon? Någon som har några funderingar?

funderar Birgitta, med en förunderligt vacker utsikt från en gul stuga på Hallandsåsen

3 kommentarer om “«Egot är en pipande fågel,

  1. Motsatsen finns väl ochså – fågeln vill allra helst tillbaks in i ägget?

    Vet inte om du har hört på kurs att alla har både för höga och för låga självbilder til en viss grad.

    Själv ser jag för mig en slags termostat. Den är inställd på någon «normaltemperatur» – och sen nar det blir för kallt eller varmt omkring den så försöker den manövrera för att komma tillbaks till normalen. Några dåliga termostater justerar alldeles för mycket så det blir en massa fram och tillbaks medan andra är smartare och smidigare……

  2. Fågeln som vill krypa tillbaka in i ägget. Som inte kanske inte ens slås av tanken att vingarna kanke kan förstärkas med stål. Eller inte orkar? Eller vågar? Ja så kan det nog också vara. Fast är det då en motsats?

    Jag tänker att det är en låg självbild att ha som ryggmärgsreaktion att vingarna inte bär. Att det behövs något mer. Motsatsen är kanske snarare om man ger sig ut på en korsa-atlanten-tur helt övertygad om att man kan göra det utan flygplan?

    Jag tycker om din termostatmetafor. Det är liksom hit och dit och fram och tillbaka.

    Birgitta
    från ett blåsigt och nästan lite höstlikt Skåne.

  3. Jag tror att du har delvis rätt – att de för stora och för små självbilderna är mera två sidor av samma sak än egentliga motsatser.

    Det är därför jag är skeptisk till de som påstår att människor i dag enbart är för självupptagna (är det inte detta som bl.a. Dyade nr 4 08 säger) – tar de inte för lite hand om sig själva samtidigt, så att de förlorar sin förmåga att dela med sig och vara där i nuet när de behövs? Och då handlar det om at försöka få en bättre balans snarare än at bara vara upptagen av att ta mindre plats?

    Om man försöker ta mindre plats ochså i de situationer där man redan upptar för lite plats, så blir det väl bara värre?

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut /  Endre )

Google-bilde

Du kommenterer med bruk av din Google konto. Logg ut /  Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut /  Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut /  Endre )

Kobler til %s