Ett tidsfördröjt inlägg:
Kan begrepp hämtade ur meditationens sfär även tillämpas på sånt som händer i huvudet när jag inte mediterar? Jag provar:
När jag kom hem efter jobbet idag så konstaterade jag (utan särskilt stor ledighet) att all snö som legat på mitt hustak rasat ner framför vår ingång. En stor vall av komprimerad blötsnö.
Min spontankoncentration är som följer: aaaa nääääää (skånskt uttal), varför har jag inte en sambo/äkta hälft att dela sådana här små överraskningar med? (fy vad världen är orättvis) Hm, jag kanske ska sätta in en kontaktannons i UNT (lokalblaskan i Uppsala) (De som känner mig vet ju att kan vara rätt handlingskraftig och lösningsorienterad i tid och otid). Jag behöver helt enkelt någon som, bland annat, kan skotta snö när det behövs (åtminstone halva gången, så vad har JAG då erbjuda en sådan kraftkarl? Ska jag läsa högt ur min avhandling för honom under tiden han skottar? Har jag inget annat på min repertoar? … igår bakade jag faktiskt en råglimpa med valnötter….nu börjar det ta form…få se här….”Huslig kvinna söker manlig bekantskap att dela vardagens vedermödor med……svar beakttas särskilt från män som tycker om att skotta snö (finns han?), att ladda bilbatterier (egentligen laddar jag själv bilbatterier oftare än jag bakar) och att klippa ligusterhäckar (klipper av sladden till den eldrivna häcksaxen varje gång jag försöker själv)”…och så fortsätter tankeströmmen ända tills jag kommer på att jag förlorat mig i NÅGOT. Jag påminner således mig själv om den återkommande insikt jag brukar få i relation till mina meditationer, dvs att det ju är JAG som upprepar mitt metodljud … och det är jag som har ansvar för mitt liv, och att jag klarar av det rätt bra (oj, tappade jag ledigheten nu???) ….och det är nu begreppet egenaktivitet kommer in i detta vindliga resonemang. Egenaktivitet (tänkte jag först) borde i det här fallet vara att ta tag i snömassorna själv. JAG BEHÖVER INGEN KARL för JAG KAN SJÄLV. Och då finns det (i min värld) två strategier: a) jag lägger mig på soffan och läser en god bok och hoppas på fortsatt töväder. Och om det skulle bli minusgrader så får vi välja strategi b, dvs att använda grovingången under en period J. Nöjd med min lösning och känslan av att jag intagit en ny och ledigare (eller mer utfluten???) hållning känner jag att livsmodet återkommer. Åh då, simsalabim, slår det mig (för vilken gång i ordningen?) att jag ju inte är så ensam som jag känner mig (jag vet vem jag kan be om hjälp (hej alla mina nära och kära). Och om jag mot förmodan skulle bli helt lämnad åt mitt öde så ordnar det sig säkert också. Jag KAN ju SJÄLV. Och dessutom så handlar det ju inte om snöskottning egentligen. Inte bara iallafall.
funderar,
Birgitta i Uppsala en gråkall tisdag kväll i mars
Dyade-bloggen 