Det är bara att bryta ihop och gå vidare

sade en svensk skidåkare en gång efter en otippad förlust. Det är ett citat som fastnade direkt på min mentala anslagstavla. Det var ju så klokt. Några år senare argumenterar psykiatern David Eberhard i boken  I trygghetsnarkomanernas land. Sverige och det nationella paniksyndromet för att de yngre generationerna saknar kunskap om hur man «glömmer och går vidare». Han menar att det delvis är psykoanalysens fel. Att psykoanalytisk teori och behandlingsmetoder gett upphov till en slags folkmodell som säger att det är farligt att glömma och gå vidare, dvs att «ignorera» «sår i själen». Inom parentes tänker jag attskidåkarens formulering är bättre, han sa bryta ihop först och sedan gå vidare. Jag tror det är mer det Eberhard är ute efter. Inte att man måste glömma. Och i kombination med välfärd, ett överdrivet fokus på risker och en panisk jakt efter trygghet och SÄKERHET.

Talade med Beauty ikväll. Hon har lämnat Zimbabwe för Sydafrika. Hon är och hälsar på släktingar. Och så ska hon röntga axeln som skadades tidigare i år efter en krock i en av de där alldeles för fullpackade minibussarna.  Tidigare idag lyssnade jag på en forskare från Zimbabwe som i förbifarten berättade att de i veckan precis fiskat upp 20 döda kroppar ur en flod utanför Marondera. Offer för politiskt våld. Men nu är det mindre våld sa Beauty. Nu är problemet att det inte finns nån mat att köpa i affärerna. Den mat som finns säljs på svarta marknaden, priserna är 4-5 gånger så höga och det går bara att betala med FOREX, utländsk valuta. Ibland blir det bara vatten.  Bröd eller sadsa (majsmjölsgröt) var tredje dag. Svält med andra ord. Beauty som vigt sitt liv åt att passa barn och städa åt andra. Hon har blivit änka två gånger, förlorat en vuxen son, flera bröder …listan kan göras längre. Hon kämpar på. I Sydafrika ska hon handla saker och ta över gränsen till Zim och sälja. Vi träffades senast 2000 i Zimbabwe. Det var rörigt redan då, med bränslebrist, ockupationer av farmer, stigande priser och andra effekter av Mugabes politik. Efter att tagit del av Beautys vardag som var fylld av diverse kriser funderade jag mycket över hur zimbabwierna orkade med sina liv.

Beauty som använde sina knappa resurser för att ringa mig i Sverige när Björn hade dött. «Försök att ha roligt ändå. Lek med barnen, försök att skratta även om det inte känns roligt. You have to pretend Birgitta. Så småningom blir livet «roligt» igen. Beauty, min väninna som knappt har grundskoleutbildning, som aldrig haft tillgång till stödsamtal eller psykologiska teorier. Hon lät som en annan väninna jag har som arbetar med KBTinriktade behandling. Beauty hon kan konsten att bryta ihop och gå vidare utan att ha varit i närheten av en självhjälps bok. Hon vet hur man gör ändå. Det ligger något i Eberhards argumentation.

Välfärden har gjort att vi tappat något.

It is not about getting a life. it is about getting a grip. Det handlar om att se vad man faktiskt har och göra något av det. Och det kan uppenbarligen fungera även när man bara får mat var tredje dag.

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut /  Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut /  Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut /  Endre )

Kobler til %s